FridaKlaraLinnéa

Jag har gått på knä så många år i den här staden. Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmen sjunga om att lämna allt bakom sig, första gången jag såg dig. Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utandör, natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö. När de skrev om mig i tidningen sa du som det var, "Glöm mig aldrig vännen, parkbänken är aldrig långt borta". Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka. Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn hälsade på oss, natten jag fann dig. Och jag svär att jag aldrig sett stjärnirna tydligare ovanför, natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.