FridaKlaraLinnéa

Jag vet inte om jag vill bli någon annans tidsfördriv. Vet inte längre vem eller vad man kan lita på. Jag har inte hittat min plats bland alla ord och rader på ett tag. Tror att jag försöker reda ut saker i mitt liv och jag tänker nog låta allt ta sin tid. Det är dags att tänka efter. Någon gång i mitt liv vill jag känna att jag står på toppen och vart jag än ser är det ljust. Jag vill känna att livet är som att dansa på rosor, trots att stjälkens taggar skaver och att bada i ett badkar med komplimanger trots att vattnet är alldeles för varmt. Just nu handlar allting om skrattanfall och vackra händer. Jag vet att jag sagt det tidigare, men det blir en så mycket bättre verklighet när jag lever i min fantasi. Jag kanske verkar frånvarande. Men jag fångar upp allt. Varje känsla, varje ord. Sitter nu nedkrypen under täcket, blundar och tänker på allt. Verkligheten är inte så vacker, jag tänker nog blunda ett tag till. Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör. Sist var himlen vit som papper ovanför. Mitt liv ger mig förövrigt hallucinationer och hjärtklappningar som biverkning. Det känns precis som natten då vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.
Har du bedömt avståndet fel? Eller är det bara jag som tolkar fel? det gör ont att veta, men lika ont att undra.
se inte så längtansfullt mot dåtiden, den kommer aldrig tillbaka.
jag vill slita av mig mitt liv som en t-shirt
och köpa mig ett nytt med någon som dig.