PLANETERNA HAR STANNAT

eller nästan i alla fall. Allting känns som om jag äntligen är på väg. Jag förlänger mina steg och luften smakar som en jordgubbspaj. Eller ungeför i alla falll. Om jag kunde drömma, så skulle det kännas så. Från och med nu, eller från och med du, så har jag bestämt vissa saker.
Det är antagligen fint, men jag tror det blir kälek vid sista ögonkastet. Det brukar bli så.

Nu ska jag öppna fönstet och skrika, gitarrer och bas, trummor och hat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0