FridaKlaraLinnéa

jag sjunger för mig själv, fast jag vet att det är det som kallas ensamhet. Jag tycker dagen har fått mig känslan av att idag är dagen då sommaren står och väger. Undrar vart den ska ta vägen. Om det ska spricka upp, låta sensommar strålarna möta våra nu bleka kroppar, få oss att överväga att ta på oss solglasögonen och se hur vi människor påverkas av solen, leende, triufierande... Eller helt enkelt mulna igen helt. Låta regndropparna sluta kallas droppar och i stället ösa ner vatten över oss så vi kan ödsla tid på att tycka synd om oss själva.
Jag tror sommaren valde det sistnämnda. Att helt enkelt låta allt bli mörkare. Mörkt. Finns det något positivt i det ordet? Jag kommer inte på något just nu. Mörkt/frysa/svart/kallt/dunkelt/trött.
Förlåt att jag är en pessimist i sitt livs form.