en ny nominering är utlämnad

Jag vet nu att man aldrig kan svika sin bästa vän och samtidigt bli bra på att sjunga. Fast är det egentligen mina tankar du ser, eller mina röda kinder som avslöjar det? Mitt leendet brukar stoppas då jag känner att kinderna börjar färgas röda, men när jag ser på dig, så går det inte. Ungefär som att inte hålla kvar, det är så här man mår när man hemligheter har. Just nu känner jag som gitarrer & bas, trummor & hat. Det beror säkert på samma saker som skapar en svajande känsla av knäsvaghet, skakande och en total rodnad. Jag vill höras, men ibland rodnar jag innan orden ens träffat luften. Jag vill tänka att jag sjunger hellre en bra och hellre dåligt än inget alls. Om det pirrar i magen skiter jag i om det är lite falskt. Jag vet att jag är feg. Men det blir en sån mycket bättre verklighet när jag lever i min fantasi.

Nä nu ska jag och Kalle Baah tillbringa lite tid ihop.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0