FridaKlaraLinnéa

det är ungefär så jag säger det. Iallafall i kväll. Eller i går kväll. Men antagligen säger jag något annat i morgon. Allt var för en lång lång tid sedan. Men nu när jag har varit i alla städer, letat efter det som en midsommardröm tog med sig. Vi har inte gått igenom de fyra årstiderna, vi har inte ens sjungit en sång i buss på villovägar 2007. Men du gav mig rock´nroll, blåa ögon - igen. Och det är du ensam om att ha gjort. Just nu är jag precis som romeo, lika omedveten och kanske helt förändrad för att när det var vi två, 17 år. Det var nog bara jag som var 17 men du gjorde mig ändå helt uppsnärjd i det blå. Det var magiskt, men tragiskt. Så nu ska jag, den fulaste flickan i världen säga adjö. Nu kan du få mig så lätt, men innan det händer ska jag finna en vän med en bil.

/frida ♥