FridaKlaraLinnéa

Står i din port står bara still, för en minut sen var du min. Men gud, vad skriver jag nu? Det var ju inte alls så. Jag vågade mig inte ens dit. Jag kan inte skriva att jag stod i din port. Jag har aldrig stått där, på något sätt har jag gått på råsa moln ända upp till din dörr. Bara just utanför kommer jag på att jag måste andas. Hjärtat slår en extra gång. Och bara då när du precis öppnat dörren ångrar jag mig. Då vill jag stå still i din port och bara stå still. För den lyckan som sprider sig i hela kroppen när du öppnar dörren. Den lyckan gör att jag på något sätt blir såld. Men också att en tredjedel av den jag var går hem, för en är krossad och en är din. För jag vet att det aldrig kan bli så igen.
Från och med nu.
Från och med du.

/frida ♥