FridaKlaraLinnéa

...MED MUMINTROLL SOM ENTOURAGE. Jag ville sjunga någonting för dig, men blev för full för att sjunga. När du istället lät fröken svår dricka ta, tända ljus och predika, kändes det som en förolämpning mot förnuftet. Varje dag försöker jag hitta inspiration. Inspiration som jag försöker finna något ord på som på något sätt kan beskriva den känsla jag inte kan sätta ord på. Jag granskar allting, uppifrån och ner. Men ändå ger verkligheten mig illusioner. Det känns som att alla testar min styrka, min moral, mina gränser och hur mycket jag klarar. Mitt huvud värker men ändå höjer jag musiken. Försöker jag dämpa mina egna tankar? eller försöker jag bara hitta inspiration för att fortsätta. Fortsätta med vad? Texten, dagen, livet . . Nu ska jag komma ihåg de tankar som dunkande i mina tinningar när jag skymtade din hud under lakanet. Ibland undrar jag om man bedömt avståndet fel. Att allt bara vart tillfälligt, det spelar nog ingen roll. Eller jo det gör det, det spelar den största rollen. Allt jag har förstorat har gjort så att jag inte vill tänka framåt, men jag är ändå livrädd att stanna här. Jag vet att det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sitt liv, men jag gör mitt bästa. Och har alltid gjort.

/frida ♥