TÄNKTE BLANDA UT MIN TID MED TE

men nu syns daggen tydligt mot din ögonfrans igen.
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar.
Ditt glamurösa hopp om "lyckovärd" i skymningen,
blev en bitter vandring hem i singular.
Men stjärnor föll, och älvor höll oss fågna i ett avsked under månen.
När jag tröttnat på jag, min och mig. Blir jag svag, blir jag rädd, att någonsin förlora Dig. Håll om mig i natt.
... och nu går mina tankar till en prins
och en sagofe
som sitter på kafé
vid en blomstrande spaljé
och blandar ut sin tid med te,
i min drömda sagovärd.

/frida ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0