du snurrar min värld
Närhet skapar en saknad.
När du frågade om jag hade tändstickor.
Hade jag tillträckligt för att bränna ner Stockholm.
Du hade vin & sprit för att få hela fjärden full av sorger.
Men ändå är allt försent, försent för vin försent för kärlek.
Jag vet precis vad du känner, utan att du sagt ett ord.
Jag vet inte om jag vill bli någon annans tidsfördriv. Vet inte längre vem eller vad man kan lita på. Jag har inte hittat min plats bland alla ord och rader på ett tag. Tror att jag försöker reda ut saker i mitt liv och jag tänker nog låta allt ta sin tid. Det är dags att tänka efter. Någon gång i mitt liv vill jag känna att jag står på toppen och vart jag än ser är det ljust. Jag vill känna att livet är som att dansa på rosor, trots att stjälkens taggar skaver och att bada i ett badkar med komplimanger trots att vattnet är alldeles för varmt. Just nu handlar allting om skrattanfall och vackra händer. Jag vet att jag sagt det tidigare, men det blir en så mycket bättre verklighet när jag lever i min fantasi. Jag kanske verkar frånvarande. Men jag fångar upp allt. Varje känsla, varje ord. Sitter nu nedkrypen under täcket, blundar och tänker på allt. Verkligheten är inte så vacker, jag tänker nog blunda ett tag till. Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör. Sist var himlen vit som papper ovanför. Mitt liv ger mig förövrigt hallucinationer och hjärtklappningar som biverkning.
Du får inte knacka på min dörr om du inte är berädd på att komma in.
Du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål.
Du får inte skäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.
Du får inte riva mina murar som jag omsorgsfullt byggt.
Du får inte ha mig som en dröm när jag vill vara din verklighet.
När du frågade om jag hade tändstickor.
Hade jag tillträckligt för att bränna ner Stockholm.
Du hade vin & sprit för att få hela fjärden full av sorger.
Men ändå är allt försent, försent för vin försent för kärlek.
Jag vet precis vad du känner, utan att du sagt ett ord.
Jag vet inte om jag vill bli någon annans tidsfördriv. Vet inte längre vem eller vad man kan lita på. Jag har inte hittat min plats bland alla ord och rader på ett tag. Tror att jag försöker reda ut saker i mitt liv och jag tänker nog låta allt ta sin tid. Det är dags att tänka efter. Någon gång i mitt liv vill jag känna att jag står på toppen och vart jag än ser är det ljust. Jag vill känna att livet är som att dansa på rosor, trots att stjälkens taggar skaver och att bada i ett badkar med komplimanger trots att vattnet är alldeles för varmt. Just nu handlar allting om skrattanfall och vackra händer. Jag vet att jag sagt det tidigare, men det blir en så mycket bättre verklighet när jag lever i min fantasi. Jag kanske verkar frånvarande. Men jag fångar upp allt. Varje känsla, varje ord. Sitter nu nedkrypen under täcket, blundar och tänker på allt. Verkligheten är inte så vacker, jag tänker nog blunda ett tag till. Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör. Sist var himlen vit som papper ovanför. Mitt liv ger mig förövrigt hallucinationer och hjärtklappningar som biverkning.
Du får inte knacka på min dörr om du inte är berädd på att komma in.
Du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål.
Du får inte skäla av min godhet för att fylla upp ditt hål.
Du får inte riva mina murar som jag omsorgsfullt byggt.
Du får inte ha mig som en dröm när jag vill vara din verklighet.
/frida ♥
Kommentarer
Trackback
