vad vore jag utan dina andetag?


fulla för kärlekens skull

Augustikväll;nitton;femtionio. Känns som att jag uppdaterar från en ödelagd stad med ett överflöd av rosor, kaféer och olyckliga människor. Jag befinner mig mitt i bland tankar, hopp, tro, löften och svek. Det kanske ska vara så här, när det går att isolera sig såhär när man bor i ett hus i världens minsta, tillsynes ödelagda stad/läs by/. Ibland blir jag så störd av tystnaden här. Men nu känns det som om något /läs någon/ öppnat mina ögon och visat en vidhöppen väg som rullar ut framför mig.

Min kärlek går till Eldkvarn ikväll .



Tack

Gårdagen var jätte bra på alla möjliga sätt! TACK!


http://thekillingmoonconfused.blogspot.com/
http://rikauteliggare.devote.se/
http://www.tv6.se/cimon
http://touslesjours.webblogg.se/
http://juliaclaras.devote.se/

Hela världens hunger är samlad i mig

kvällen ska spenderas me fina människor och goa insekter. Slurplande, ätande, drickande. You name it.
Det finns risk att det blir ett besök på strandbaren, sen kanske Pelle kommer hit!
Låter som en förjävla bra kväll va?!
Förresten såg du lika påkommen ut som du var. Bara så att du vet. Men hela världen är så underbar....



/frida ♥


va vill du? men kom då?

Håller på att bli galen. Helt språngande galet galen.
Jag kom in på socionom i kalmar, jag måste bestämma mig över helgen.
... men just nu vill jag bara jobba och leva loppan. Har fått förlängt vikariat på handikappsomsorgen, och sökt till ramundberget i vineter. Men kan ändå inte komma undan med tanken att om jag inte tar platsen på skolan nu, så har jag sumpat den föralltid. Tänk om jag verkligen vill nästa år, och inte kommer in?!
GAAH.


När man behöver något bättre att tänka på

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar .Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken . Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken .Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras inne-håll i burken , vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.

Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något ,som hem, jobb och bil.

Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ´golfbollarna' först

- sakerna som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet
representerar.

Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.

Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än
känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

dom kommer kliva på dig igen

Jag blir så osäker när jag är med dig, för vad säger man till en person, som på alla sätt är så bra?
Jag har alltid varit en drömmare, så snälla, säg till om jag ska gå. Jag tror jag förstår, att du förstår, att det jag ville förstå, ville jag förstå först. Men hoppas jag inte varit till besvär.
Vad jag bryr mig om nu... är att få ut dig ur skallen? nja. Allt utan det.

/frida ♥



visst känns det fint att va vid liv en dag till . .

Jag tänkte tända ljus och bjuda på te.
Jag ville höra dig predika om hur alla drömmer om lyckan, som om livet blivit fel.
Jag har gjort många fel, jag vet. Men jag finner ingen mening med att ge upp.
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp.
Jag vill hellre bli en sån, som tror att det finns nåt bra och stort i alla om och alla men.

...som en ny början av att kärlek är ett brev skickat tusen gånger? Jag är inte skyldig någon någonting, jag är helt uppsnärjd i det blå. Det är kanske magiskt men tragiskt, men jag var bara inte gjord för dessa dar. Jag vill ha allting, precis som Romeo. men jag går vidare, det är ändå för sent för edelweiss. Ramlar? nä inte så länge du är med mig. Men allt var för en lång lång tid sen....
som att jag hade något bättre för mig? som att jag inte lyssnar längre, åh det gör jag inte heller, när jag tänker på en ängel.

/frida ♥


Fantastiska sommar, fantastiska människor


Du får mig att le som ingen annan

och det värderar jag högt.

En hand i himlen

Idag tror jag ord säger mer än vad de egentligen kan. Inte rätt dag för det.



Dessa ord snurrar runt lite extra mycket just nu.
Typiskt.

högsta taket, högsta våningen

Det var jag som slutade lycklig, för jag ville inte bli ett bätte djur.
Förresten är det ett par DR MARTENS som står högst upp på min önskelista.



vi är förlorare, vi två

och när du ser på mig, är det knappt jag minns ett enda öknan de kallade mig.
och att dina ord i natten är det enda som når in.
de kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete.
men ett enda ont ord om dig, har alltid fått mig upp i ringen.


jag började med Tequila och blev trummis i en ny orkester



Jag har gått på knä så många år i den här staden. Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmen sjunga om att lämna allt bakom sig, första gången jag såg dig. Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an dundra förbi där utandör, natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö. När de skrev om mig i tidningen sa du som det var, "Glöm mig aldrig vännen, parkbänken är aldrig långt borta". Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka. Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn hälsade på oss, natten jag fann dig. Och jag svär att jag aldrig sett stjärnirna tydligare ovanför, natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö.

NÄR DU FÅR SPRING I DINA BEN

OCH JORDENS DRAGNINGSKRAFT ÄR KLEN.
OCH VI KANSKE TILL OCH MED LÄMNAR SVERIGE.


När släpper man en dröm?




När jag hör din röst

Vad har du gjort hela mitt liv och nu när du tagit mig till ytan kan jag inte vara utan dig.
För fina du, vad skulle jag göra utan dig?

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Men du, jag vet vem jag är, när jag är med dig.


precis som du sa, åter igen

Det var nog inget du sa, inte heller ditt kroppspråk, utan dina ögon speglade dina ord som du gömt långt inne, rädd för att se en reaktion, rädd för en seperation. Vad vet jag nu för tiden? Typ precis ingenting.

ingenting.

Får jag låna din slang, bil och garage?

Ännu en dag då jag har sammlat ihop håret mitt på huvudet i en "lilla my tofs", och jag gillar det inte. Idag känner jag mig precis som My som känns igen på balettknuten i håret och den citronsura blicken med djupa pann rynkor. En fråga besvaras med en fråga och attack är bästa försvar när hon konfronteras för sina hyss. Hon tilltalar aldrig någon men känner allt och alla, hon är som en ihopppressad hjärterdam med mumintroll som entourage.

Fast nu ljög jag lite. Du gjorde min dag. Och jag kan inte sluta le.

alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel

Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll.
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll.
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt.
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt.
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än.
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp.
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp.
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen,
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men.

/frida ♥


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0