FridaKlaraLinnéa

...MED MUMINTROLL SOM ENTOURAGE. Jag ville sjunga någonting för dig, men blev för full för att sjunga. När du istället lät fröken svår dricka ta, tända ljus och predika, kändes det som en förolämpning mot förnuftet. Varje dag försöker jag hitta inspiration. Inspiration som jag försöker finna något ord på som på något sätt kan beskriva den känsla jag inte kan sätta ord på. Jag granskar allting, uppifrån och ner. Men ändå ger verkligheten mig illusioner. Det känns som att alla testar min styrka, min moral, mina gränser och hur mycket jag klarar. Mitt huvud värker men ändå höjer jag musiken. Försöker jag dämpa mina egna tankar? eller försöker jag bara hitta inspiration för att fortsätta. Fortsätta med vad? Texten, dagen, livet . . Nu ska jag komma ihåg de tankar som dunkande i mina tinningar när jag skymtade din hud under lakanet. Ibland undrar jag om man bedömt avståndet fel. Att allt bara vart tillfälligt, det spelar nog ingen roll. Eller jo det gör det, det spelar den största rollen. Allt jag har förstorat har gjort så att jag inte vill tänka framåt, men jag är ändå livrädd att stanna här. Jag vet att det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sitt liv, men jag gör mitt bästa. Och har alltid gjort.

/frida ♥ 

Jag ser någonting, när jag sett det tillräckligt länge, tänker jag om. Och ser något helt annat. Precis som denna text. Den är omsktiven, jag vet. Men jag kräver ingenting, jag vrider om den. På mitt sätt.
Det finns stigar du trampat. Som aldrig kommer försvinna. Fastan snön la sig som ett täcke, och skogarna de brann. Den dagen då du hörde ett rop, ja det är därför du går. Genom din bank av minnen, genom tjugo långa år. Är jag bara ett minne blott. Skogarna dom tiger, men de glommer aldrig någonting. Sen ditt första simtag, har de slutigt en ring. Runt glädje och skräcken runt verklighet och dröm. Du ser ännu huset på håll, men allting svajar en sekund.  Det tändes ett ljus i fönstet när du kommer i allén. Lille grabben är vaken, jo trots timmen är sen. Och alla somrar de far, som en rysning inom dig. Det är härifrån du kom, det här är sanningen om dig. Nu ser du honom klart och du ropar hans namn. Han springer emot dig, och hoppar upp i din famn. Ta lyft honom så högt, så han ser världen bortom byn. Säg att livet bara ta det svarta ur hans syn.
Du satte dina spår hos mig, sen den dagen du gick i allén.

/frida ♥ 

Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång

---

/frida ♥ 

Fler och fler eftermiddagar spenderas med en filt i soffan med fint sällskap. Idag var det herrarna Hellström, Winnerbäck och Radin, vi hade det väldigt mysigt. Åt mörk choklad och drack te tills vi smälte bort. Nu har jag bara typ tre inlämningar kvar. I hemlighet kan jag berätta att jag inte alls tycker om det, men sådant får man inte säga nu när studenten bara är 17 dagar ifrån mig, så sprid inte ryktet. Annars lyckas jag få dagarna att gå utan att dö och bara det är värt någon typ av pris. Sjutton dagar, 6 timmar, femtiofem minuter och sjutton sekunder kvar till den där stunden som vi längtat efter sedan vi för första gången tog vårat steg innanför kunskapens dörrar.
Förresten det är obehagligt hur vissa saker kan etsa sig fast i ens hjärna, så att de följer med en vart man än går när annat bara rinner av. Undrar vad det beror på. Nu är jag trött på att sitta i en bänkrad i en rastlös tidig maj, men det är väl så det ska vara, även om det inte är så vi vill ha det nu.

Nu när jag vet bättre, glömde jag något smart, tog upp något osmart och blandade allting i en kastrull.

/frida ♥ 

Som en laddning färgglada klickar mitt i vardagens många grå nyanser.
Det är det jag vill kalla ditt leende.
Att uppmuntra, inspirera och beröra.
Det är det jag vill kalla dina ögon.
Livet är för kort att tänka på allt det kunde ha varit.
Livet ska man ta väl hand om.
Det går aldrig i repris.
Det har du lärt mig.
Jag vill tro att det finns fler glädjeämnen än problem.
Jag vill tro att det finns fler möjligheter än omöjligheter.
Jag vill tro att det härliga är större än det besvärliga.
Jag vill tro att modet är starkare än besvikelsen.
Med andra ord, jag vill tro.

/frida ♥ 

men nu syns daggen tydligt mot din ögonfrans igen.
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar.
Ditt glamurösa hopp om "lyckovärd" i skymningen,
blev en bitter vandring hem i singular.
Men stjärnor föll, och älvor höll oss fågna i ett avsked under månen.
När jag tröttnat på jag, min och mig. Blir jag svag, blir jag rädd, att någonsin förlora Dig. Håll om mig i natt.
... och nu går mina tankar till en prins
och en sagofe
som sitter på kafé
vid en blomstrande spaljé
och blandar ut sin tid med te,
i min drömda sagovärd.

/frida ♥ 

försök; halv fyra, mörkt rum, en insjunken soffa, cigarettrök, tom vinflaska, klackskorna i hörnet, dina ögon och en tystnad

http://www.youtube.com/watch?v=7H47oQH1TW4
http://www.youtube.com/watch?v=hUyikkj4ef4&feature=related

/frida ♥ 
fniss. 

kvällen var fantastisk.
på alla sätt.
TACK!

/frida ♥ 

/frida ♥ 

Dagen har spenderats ute. I landet. Med att ränsa ogräs, inte okej.
Sen placerade jag mig med Melissa Horn i öronen några timmar under en klar bli himmel, helt okej.
Nu har jag precis hoppat ur duschen och ska göra mig klar för en kväll bland kändisar, mer än okej.
Så kändisfest på G alltså, vem vet vilka som kommer dyka upp... har minna aningar, okej.
klackarna i taket, sjukt okej.
Ses i dimman vänner, puss och massa okej.
r i

sovmorgon till 10.45, och jag gick upp för snart 2 timmar sen, alltså vid 8.
Jag vet att jag inte är riktigt klok. Men tänkte bli det. För dessa två timmar var planerade så att jag skulle göra klart etiken och plugga på naturkunskapen. Men icke. Jag tog en lång frukost, lång dusch och nu satte jag mig vid datorn och läste alldeles för bra bloggar för att sluta. Tragiskt men sant.
Nu ska jag iaf ta mig i kragen och plugga resterande, aa, nästan en timma på naturkunskapen för att sedan, efter skolan, göra klart etiken. Usch jag har verkligen ingen pli på mig själv just nu.
Men vad gör det, det luktar studenten i luften.
FATTAR NI STUUUUUUDENTEN! JAG HAR SNART GÅTT FÄRDIGT DENNA FÖRBANNADE SKOLA? FREEEEEEDOME!
nä nu ballade jag ur, men det gör jag alltid då jag sätter på queen - don´t stop me now.
tänk er en skogstokig frida då sängen är min scen och hårborsten min microfon.
Awesome.

...vi gått igenom här adjö. Jag tror jag förstår, att du förstår, att det jag ville förstå, ville jag förstå först.
Men vad vill du? Men kom då? Jag är ju här och väntar på dig.
Jag såg att det lyste, hörde musik och där kom sången bredvid.
Din blick var mörk och märklig där du stod på den trasiga mattan, med ett par okända skor.
Du såg exakt lika påkommen ut som du var, men ärligt talat, det var skönt med ett dåligt span
Hela välden är så underbar, bara man är korkad, dum och glad. Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand... Men Frida, du som tänkte fånga en ängel? Ändrade planer? Jo kanske det. Nu ska jag somna till dessa kloka ord, se inte så längtansfullt mot dåtiden, den kommer aldrig tillbaka.

jag skulle vara någon annan, om du hade fått önska.

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord.
...men jag tror det du sa säger mer än vad ord egentligen kan göra.

Dagens humör: fantastiskt

Dagens mående: allmänt trött & hängig & glad

Dagens borde: städa, & plugga & äta tårta

Dagens frisyr: lillamy

Dagens smink: maskara, rouge

Dagens klädsel: tights, mammas tröja

Dagens planer: skolan, plugga (?!), fira moa, PLUGGA

Dagens materiella vill ha: plattång

Dagens fundering: hur fan ska jag hinna klart med naturA, etik, naturB...

Dagens beroende: musik & te

Dagens höjdpunkt: maja försökte få på strumporna över skorna

Dagens tråkigaste: plugg
Dagens längtan: grillat i kväll

Dagens superlängtan: Värmen!

Dagens utmaning: etikinlämningen till imon...

Dagens låt: a song about me and a boy - miss li

---

Jag undrar varför mina ögon alltid drar sig mot dig.
Jag undrar varför mina skor alltid vill åt ditt håll.
Jag undrar varför mina händer bara vill nudda din hud.
Jag undrar varför mina kinder alltid blir röda när jag ser dig.
Jag undrar varför mina öron inte kan få nog av din röst.

Jag vill beskriva dig så här. Fast jag känner inte dig.

Jag visste väl det! Ja, att jag skulle vakna upp och må som en prinsessa. Har suttit och klappat mig själv på axeln hela dagen. Vet dock inte varför jag vaknade upp med ett stort leende eller behövde klappa mig själv på axeln. Kan bero på att det luktar studenten i luften, värmen har äntligen kommit fram från sin gömma eller att dagen började med en fantastisk allsång av familjen Lundmark Kennmark. Luddigt va? Ja, jag är inte den vassaste kniven i lådan idag.

åh fan, nu börjar top model.

TJING.

sitter och lyssnar på little marbels. Deras musik får förklara hur jag har känt mig idag.
Nä nu är jag alldeles för trött för att vara vaken.
Björns vänner, ja det blir perfekt. Av någon anledning har jag börjat lyssna på musik när jag sover. Så nu får tonerna av åkrar och himmel ta mig i väg till drömmarnas land.
tjing.
Håkan H, känner på något sätt att du får bli en stor del av min dröm i natt.
Igår drömde jag ämligen nen madröm om att mina ögonbryn var ihopsatta, och jätte breda.
Nä fy. Sprang till spegeln när jag vaknade. Ni kan bara tänka er...

En ledtråd till helgen, tänkte nästan tänka lite som ilssim. Tänka smart lixom. Kanske tanka lite med. Fast inte  bensin, utan en annan vätska. Som man doppar ostmackor i.

...när jag lever i min fantasi.
Men nu ska jag dricka upp mitt kaffe, hitta en hårorste, sen ta mig ner och jobba...i ösregnet.
Tur det att karin är här.
Sen ska jag träffa väldens bästa Viktoria Hornbrink och placera mig på gotteriet och prata. Och dricka kaffe.
Det är precis det jag behöver just nu.
Känns precis som, svag eller ingen signal, förövrigt.
Får ingen klar bild av verkligheten.
Typiskt.

/frida ♥

She lifts her skirt up to her knees,
walks through the garden rows with her bare feet, laughing.
I never learned to count my blessings,
I choose instead to dwell in my disasters.
I walk on down the hill,
through grass, grown tall and brown
and still its hard somehow to let go of my pain.
On past the busted back of that old and rusted Cadillac
that sinks into this field, collecting rain.
Will I always feel this way?
So empty, so estranged.


Well I looked my demons in the eyes,
laid bare my chest, said "Do your best, destroy me.
You see, I've been to hell and back so many times,
I must admit you kind of bore me."
There's a lot of things that can kill a man,
there's a lot of ways to die,
listen, some already did that walked beside me.
There's a lot of things I don't understand,
why so many people lie.
Its the hurt I hide that fuels the fire inside me.
Will I always feel this way?
So empty, so estranged.
/frida ♥

du får dig nog ett skratt igen, nu när du ser att jag misslyckats.

klassfest 13/5 med BF3

Det finns ingen att behaga, inget att förklara.
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen.
Ser jag det jag vill se, nu när långa nätter inte blir vad jag vill?
Jag vill bara kunna gå framåt, utan att förklara.
Det är så mycket som jag vill förklara, för mig själv, för dig, för andra.
Men jag får inget sagt, inget förklarat.

Jag vet inte egentligen varför jag valde att starta en ny blogg. Beror nog mest på att själva nyskapandet som ger mig mer inspiration, ger en ny tändning och en nystart då man släpper det gamla och ser nytt.
Ja det är nog precis det jag behöver.
Jag behöver bli ny. Klicka mig vidare. Se nya vyer. Komma härifrån.

---

Jag vet inte om man vill bli imun mot saknad. Jag vet inte om man kan bli det. Men om man saknar något tillräckligt länge, så länge att saknaden som ibörjan var outärlig, då man trodde att saknaden inombords skulle hitta sina utgångar genom allt. Man känner sig sjukligt genimskådad, främst av sina vänner men även av tanten på ica, killen i skoaffären. För att sedan genomgå till andra fasen då man tror att man ska dö. Dö är rätt ord i mina öron. Det är så jag känner när jag känner en sån saknad som gör att man inte vill leva utan det. Saknaden har tagit över totalt, men plötsligt övergår saknaden i fas tre, då har man glömt att man saknar något, med glömt menar jag att man ljuger för sig själv så mycket att man tillslut lurar sig själv så man glömt bort det. Men man undrar varje dag, vad det är som gör att man inte kan le på samma sätt som man kunde då, och det är just ordet Då som får en att tänka tillbaka...minnas & sakna.

Jag vill nog bli imun mot att sakna. Ge mig lite antikroppar mot det, tack.

/frida ♥